Sällskapsspel som folk tror är roliga, men inte är det

Sammanfattning

• Undvik spel som Cards Against Humanity och Trivial Pursuit på grund av att de antingen snabbt tappar sin lockelse eller saknar intresse.
• Risk och Monopol är bra, men de blir ofta inte färdiga; de passar bättre för hardcore-spelare.
• Smeknamn och personlig preferens är roligt för icke-spelare, men kanske inte leder till fullständigt slutförande av spelet.

Det är svårt att hitta ett riktigt bra brädspel som alla kan njuta av under en spelkväll. Det finns så många olika egenskaper som kan göra ett brädspel bra, och inte alla är alltid överens om vilken typ av spel som är bäst. Vissa föredrar kortare spel, medan andra föredrar längre, mer komplexa spel. Det finns dock några spel som, enligt vår åsikt, inte är värda någons tid.

Dessa spel är antingen för korta, för långa, alltför komplicerade, inte tillräckligt komplicerade, eller helt enkelt alldeles för avslappnade. Välj ditt gift, för dessa spel är helt enkelt inte roliga och är egentligen inte för dem som faktiskt gillar att slutföra brädspel.

8. Cards Against Humanity

Vilket år är det?

Prata om bräd- och kortspel som verkligen hade sin tid och sedan dog en hemsk död. På college spelade jag Cards Against Humanity till döds, precis som alla andra vid ett eller annat tillfälle. Men det här spelet har verkligen sett bättre dagar.

För att vara ärlig, om du fortfarande drar fram det här spelet på fester, uppmanar jag dig att titta på några andra alternativ där ute. Hela Jackbox Party Pack står till ditt förfogande. Dessutom är det här ett av de där spelen som aldrig riktigt 'tar slut', det bara tonar ut.

7. Risk

Jag har aldrig slutfört det här spelet en enda gång

Risk är ett fantastiskt brädspel, enligt min åsikt, men det är ett av de där spelen som jag tror att mer avslappnade spelare plockar upp för att de tror att det ska vara som Stratego eller något liknande, och sedan inser hur faktiskt komplicerat det är. Detta är ett av de där spelen som jag egentligen inte är säker på att jag någonsin har spelat klart.

Även om jag tycker att många av mekanikerna är roliga, är det här spelet definitivt ett av de där spelen som tar alldeles för lång tid för vad det är. Antalet gånger jag har sett ett parti Risk bara ligga utspritt på ett soffbord utan att bli klart är häpnadsväckande för mig.

6. Trivial Pursuit

Din mormors favorit

Detta är det första spelet på den här listan som jag inte är säker på att folk alltid spelar till fullo. Ofta, när folk spelar det här spelet, ser jag dem bara dra slumpmässiga kort och läsa trivia för en lätt förvånad grupp människor.

Självklart vet långvariga fans av detta spel att det finns ett komplett uppsättning regler och bitar att samla. Men ärligt talat, detta är ett av de där spelen som jag tror tas fram när samtalet tystnar. Definitivt en dröm för den avslappnade spelaren.

5. Scene It

Använde egentligen någon tavlan?

Okej, innan jag dyker djupt i detta ämne måste jag säga att jag har ägt många Scene It-spel under mitt liv och jag gillar dem alla. Men jag har lagt till detta på listan av en mycket viktig anledning. Ja, tekniskt sett är detta ett brädspel, men jag har verkligen aldrig sett någon använda brädet.

För det mesta, när mina vänner och familj spelade det här spelet, klickade vi bara runt i DVD-menyn och svarade på slumpmässiga frågor. Jag ignorerade i princip korten helt och hållet. Återigen, jag vet att det här kan anses vara hädiskt, men kan du ärligt säga att du aldrig har gjort samma sak?

4. Personlig preferens

En dold, ospolad pärla

Detta är ett roligt spel som är en annan casual-spelares vision av en perfekt kväll. Även om jag ibland kan tycka att spelet är charmigt, är det också ett av de där spelen som känns designade för pauser i samtal, snarare än för verkligen att älska brädspel. Jag ser egentligen inte mycket överlappning mellan spelare med personliga preferenser och DND-spelare.

I det här spelet turas ni om att matcha personliga preferenser inom vissa ämnen och kategorier med rätt person som ni spelar med. Det här är ett utmärkt spel för att se hur väl du känner dina vänner, men inte ett lika bra spel att dra fram med en verklig brädspelsexpert.

3. Mancala

Tanklös underhållning

Verkligen, den roligaste delen av det här spelet är de olika typerna av kulor, marker och annat som man kan hitta i olika versioner. Spelet har en relativt enkel uppsättning regler och känns verkligen som en stapelvara i äldre släktingars hem över hela världen. Men det är ännu ett av de där spelen som känns som om det är designat bara för att hålla händerna sysselsatta, snarare än för faktisk rolighet.

Jag måste säga att jämfört med många av de andra spelen på den här listan är Mancala ett spel som faktiskt har en hel del strategi. Spelet är också ganska gammalt, vilket ger det något unikt. Det här spelet är perfekt för matematikintresserade, vilket, för att vara tydlig, inte är jag.

2. Smeknamn

Perfekt för icke-spelare

Ett annat spel på den här listan som jag faktiskt hemligt verkligen gillar. Men det här spelet hamnar återigen i kategorin 'Spelar någon faktiskt hela spelet?'. Monikers är en avart av spel som Charader, där två lag turas om att gå igenom samma kortlek med ledtrådar i tre omgångar. I första omgången kan du säga vad du vill. I andra omgången måste du bara säga ett ord. Och i tredje omgången får du uppgifter med charadliknande begränsningar.

Det här är ett annat spel som bara blir en oändlig serie av att dra kort och ge ledtrådar. Dessutom kan man liksom sluta när som helst, precis som med Charader. Självklart, om man spelar enligt de fullständiga reglerna är det en annan historia, men folk gör det nästan aldrig.

1. Monopol

Flest DNFs per capita

Jag var tvungen att ta med Monopol på den här listan, som redan är full av många spel som folk aldrig slutför, särskilt mer casual-spelare. När jag sätter mig ner för att spela en omgång Monopol har jag förstås för avsikt att slutföra spelet, men allt beror på vem man spelar med. Jag tror, precis som med många av de andra brädspelen på den här listan, att folk börjar spela Monopol med goda intentioner som sedan misslyckas.

De flesta casual gamers har hört talas om eller spelat Monopoly, men de är inte nödvändigtvis särskilt intresserade av att faktiskt avsluta spelet. Jag kan inte komma på ett bättre exempel på ett spel som man inte avslutar än Monopoly, eller ett spel som är perfekt designat för att inte bli avslutat, tack vare dess påfrestande andra halvlek, när alla fastigheterna har köpts.